Samba bakom rattarna eller permobilernas paradis?

Trafiken här i Los Cristianos, kan man snacka om hur länge som helst. Man får liksom lite spader, krupp, liktorn eller liknande. Det är annorlunda, vresigare, snällare och annorlunda en gång till. Inte underligt egentligen, att man känner det så. Tjockhult ligger ca. 500 mil härifrån. 

Det är en underlig sätt att bygga en stad, som verkar ligga till grund för detta. Samt, kanske lite ekonomiska faktorer...

Utsikt från vår ballong. Vackert, eller hur?

Det första som hände här, nån gång för en massa år sedan... var att Vintersol, ett rehabinstitut byggdes. Sen dess har hela staden handikappanpassats. Det rekommenderas att diverse stadsplanerare på denna jord, åker hit o blir inspirerade av den fina omtanken till våra rullstolsrullande medmänniskor.

Nedfasade trottoarkanter/ramper som rullalternativ till trappor, är till fördel för oss; Alla gubbar o tanter, som rullar på det ena eller andra sättet. För min del, som fortfarande har lite fart under benen, är det lätt att dra med sig Dramaten, överallt. Så den hänger med... till affären, till boulebanan, till nästan allt annat.

Bilköer och en massa gående folk, gör att Permobil är det bästa sättet att ta sig fram. Det går också att hyra, för en lätt överdriven penning. 60 - 150 euro/vecka. 

Tandem-permobiler är väldigt populära. I Los Cristianos/Las Americas är det enda stället, som jag sett dem.
...och vem släpper inte fram en Permobil, när den kommer susande?

Bilden lånad från en uthyrarens sajt

På tal om att släppa fram. Jag har aldrig varit med om att så ofta bli översläppt på övergångsställen. Så fort man närmar sig ett sånt där randigt gatukorsarplejs, så stannar bilisterna, som om de hade vänlighetsgas i tanken. 

Man vänjer sig snabbt...Man går liksom bara ut i gatan...räknar med att bilarna ska stanna. Men, tänk om någon bilist inte bryr sig. Då finns risken att man inte är med på nötterna, och blir platt som en pannkaka.

Men, försöker man gå över gatan, där det inte finns övergångsställe. Då skiter bilisterna i dig. Du får snällt vänta tills en lucka uppstår, mellan de (oftast) snabbåkande fordonen. Då gäller att lägga benen på ryggen, innan nästa bil kommer brakande.

Fredad zon i Los Cristianos? 

Bilköerna...ja, varje eftermiddag är det långa köer på en del av vägarna. Det ser helt enkelt ut som om vägarna inte räcker till. 

Efter lite diskussioner med kunnigt folk, verkar ingen egentligen förstå varför staden byggts på detta vis. Bara ett par förhoppningsvis kvalificerade gissningar, kan jag berätta om denna dag. 

Den ena är att staden slängt upp sina kåkar för snabbt. Racerfarten i hus-uppslängandet , gjorde att vägarna inte hängde med i hotellbyggarivern. Det låter inte helt otroligt, men som sagt; bara en gissning/uppskattning. 

Bilköerna är inte som hemma i Sverige. De är hetsigare. Det tutas vilt, trängs o gasas.

En annan orsak till bilträngseln, kan vara att många arbetande människor pendlar hit från andra orter. Det är så dyrt att bo här, så att vanliga knegare inte har råd. 

Trafiken är ljudligt irriterande ibland. Bilisterna verkar kunna slita ut sina signalhorn, långt innan ens däcken funderar på att bytas. Bilarnas musikanläggningar går också på full gas.  Dansar de samba bakom rattarna, tro...?


Det där med ljuddämpning ligger inte på Teneriffainevånarnas tio i topp, direkt. Även sena kvällar och nätter, dundrar ett gäng motorcyklar och trimmade gamla bilar på vägarna. Liksom en "här kommer jag!"-signal. "Se på mig, vad jag kan föra oväsen!"

Hyfsade soppapriser i den här stan!

Jag har en känsla av att jag kommer att återvända till detta ämne i något framtida bloggvirke. Men, nu är det dags att säga tut, för denna gång. 

Ha det goast!
/Berra