Klotdemonen drabbar oss från underlandet på vulkanön!

I går var det dags för säsongens första bouletävling, här på Los Hermanos boulebanor. Nyligen förkylningsuppvaknande Lena och ringrostige Berra mot mycket tufft motstånd. Många goda spelare från Frankrike, England, Belgien, Schweiz, Danmark och Spanien stod på banan, för att delta i denna tävling. 

Förhållandevis liten tävling. 10 lag. Men, kvalitét istället för kvantitet. Hur skulle det gå?

Ja, det gick som det måste gå, eller kan gå... Vi började lite lätt med massvis av missar. Läggen studsade av på stenarna och skotten... ja, de ska vi inte tala om vart de hamnade. Inte var det på motståndarkloten, tyvärr. Så kan det gå för ringrostiga gamla svenskar mot internationellt motstånd.

Dock, och ett stort DOCK. Så gick det lite bättre på slutet Skotten började sitta och läggen började rulla in på sina rätta platser. Så till sist, efter en knapp förlust, 12-13, lyckades vi vinna en match, efter att torsken simmat iväg med de tidigare fajterna.

Knappast roligt att förlora. men ändå... roligt spel, det där Boule/Petanque/Petanca. Skickliga motståndare. Roligt offensivt spel, är alltid en tjusning. Essensen i denna internationella sport.

Nåväl. Man tar väl lite lärdom...? Även gamla hundars klot, kan få lära sig att sitta! Nåväl, det gäller att träna, träna o träna lite till. Så, kanske vi kan knipa en match till nästa gång.

Kloten har inte fått korgen, även om det ser ut så.

En skum sak med våra bouleklot. De har liksom blivit rostiga o konstiga, utan att de varit utsatta för fukt. De har inte kastats i de få små regnskurar vi haft. De har inte spelats på nyspolad bana. Så då är det lätt att börja spekulera. Vilket råkar vara gullgummans favvosyssla, alltemellanåt. Själv är jag lite skeptisk, men ska göra mitt bästa i detta klotfall.

En rimlig tanke är att fukten från havet anfallit kloten, för att omsluta dem och slutligen försöka förinta dessa stålklumpar.

Eller så ligger det något hemligt kemiskt ämne i den där mörka lavasanden, som ligger i banorna. Någon skum klotfientlig substans, som välde upp från underjorden, redan när dessa vulkanbaserade Kanarieöar bildades för tusentals år sedan.

Kanske har någon anti-social demon från underlandet spridit sig i gruset, för att drabba oss stackars boulespelare med sin aviga ilska. Ett anti-bouleväsen, som av ren och skär illvilja, hatar vårt underbara spel och vill rosta ner våra kulor. 

Som oftast, är jag säkerligen ute o cyklar med en kanot. Men, det händer emellanåt att jag varit rätt ute. Det var väl ett tjugotal år sen sist. Så det borde vara dags igen, snart.


Ha det goast!
/Berra